Inventeringsmetoder

Viltbild – en del av framtidens viltövervakning

Dagens viltförvaltning fokuserar på enskilda arter vilket skapar utmaningar inom förvaltningen och ett behov av ett helhetsgrepp finns. För att förvaltare ska få de rätta verktygen att på frivillig väg införa en flerartsförvaltning behövs enkla inventeringsmetoder för våra olika viltarter, något som fattas för flera, bland annat vildsvin.

En skattning jägareförbundet gjorde i samband med att det blev tillåtet att använda viltkameror var att det fanns ca 100 000 kameror. Jägareförbundet, tillsammans med Sveriges lantbruksuniversitet, har identifierat vilka möjligheten detta medför.

Läs mer om ”Viltbild – framtiden för svensk viltövervakning” på jagareforbundet.se

Populationsuppskattning av vildsvin med drönare

I viltförvaltningen är skattning av populationernas storlek ofta en viktig och efterfrågad information. Men djur som jagas, lever i tät vegetation mm är ofta skygga för människan och därför notoriskt svåra att räkna just eftersom de ofta försöker undvika exponering. Om endast de djur som exponerar sig används som underlag för populationsuppskattning, kommer skattningen att resultera i antingen underskattningar eller överskattningar av de verkliga populationernas storlek. Därför måste en metod utvecklas som korrigerar för alla de djur som inte upptäcks eller för att bekräfta att ett visst område är tomt på djur.

I ett projekt avser SLU att testa om en drönarbaserad inventering av vildsvin med hjälp av värmekamera kan utgöra grunden för en inventering

Läs mer om Viltekologi på slu.se

Inventering av vildsvinsskador i gröda med drönare

Aldrig i modern tid har så många människor och vilt delat landskapet, som på senare år. Vilda djur bidrar med en mängd ekosystemtjänster till nytta för biologisk mångfald och är viktiga för jakt- och ekoturism. Men, stora viltstammar leder till intressekonflikter mellan olika grupper särskilt som djurens aktiviteter ofta är kostsamma för brukare och samhälle. Oenighet kring hur stora skadorna är, vad som är en skada och skadeorsak, är inte ovanligt. Att mäta jordbruksskador på stora arealer är och kostsamt vissa metoder anklagas för att vara subjektiva.

När en metod är klar, kommer SLU, att på vetenskaplig grund, kunna presentera en drönarbaserad metod som på ett objektivt och standardiserat vis kan mäta vildsvinsskadors storlek i gröda, på lokal (fältnivå), regional eller nationell nivå. Metoden baseras på högupplösta bilder insamlade med en drönare som bär två olika sensorer, synligt ljus (RGB) samt högfrekvent osynligt ljus (NIR).

Läs rapporten ”Nationella och internationella erfarenheter av inventeringsmetoder för vildsvinsskador” på naturvardsverket.se