- Hem
- /
- Vildsvinsförvaltning
- /
- Förvaltningsplaner
- /
- Lokal förvaltningsplan för vildsvin
Lokal förvaltningsplan för vildsvin
Utformande av en lokal förvaltningsplan för vildsvin
För att viltförvaltningen ska vara framgångsrik är en lokal samverkan mellan markägare, lantbrukare och jägare som överser en lokal population av vildsvin en förutsättning. En lokal förvaltningsplan bör lämpligast tas fram över ett samverkansområde på minst 1000 hektar. I upprättandet av en lokal förvaltningsplan kan gemensamma mål och åtgärder anpassa den lokala vildsvinsstammen till de befintliga förutsättningarna för området och skadorna på lantbruk och viltolyckor kan minska. Även en liten population av vildsvin kan resultera i förödande skador i lantbruk men kan också leda till fler viltolyckor, om den missköts. I samverkan med god kommunikation och dokumentation kan en förvaltningsplan tas fram som eftersträvar att minska skadorna och som därtill ökar kontrollen över vildsvinsstammen. Samverkan bör ske i frågor som inventering, åteljakt/åtelplatser och skyddsjakt, som till exempel att anpassa jakten under växtsäsongen för att minska skador på grödor.
För att nå framgångar i förvaltningen av vildsvin krävs lokal samverkan mellan markägare, lantbrukare och jägare över större markområden. Samverkan sker lämpligast lokalt i befintliga jaktliga samverkansområden, till exempel inom större jaktlag (1000 hektar), i lokalavdelningar, jaktvårdskretsar och älgskötselområden samt kommuner i förekommande fall.
Även en liten population av vildsvin kan ställa till med stora skador i lantbruket om förvaltningen missköts. Men om förvaltningen sköts i samförstånd och över större arealer kan skador minimeras. Jakt är ett viktigt verktyg i förvaltningen och jägarna bör åta sig att verkställa de planer som tagits fram i samverkan med markägare och lantbrukare. Markägare och lantbrukare är viktiga för att till exempel få information om eventuella skadeområden. Samverkan bör ske i frågor om exempelvis inventering, eftersök, åteljakt/åtelplatser, skyddsjakt, gemensamhetsjakt, skadeförebyggande åtgärder och fällfångst.
Detta kan beskrivas i tre konkreta åtgärder som kan genomföras genom lokal samverkan:
- Minska vildsvinens negativa effekter genom att öka jakttrycket i skadedrabbade områden.
- Jaga över större områden genom samverkan mellan markägare och jakträttsinnehavare.
- Genomför selektiv avskjutning av individer med hjälp av en åtel.
Det är en stor utmaning att lyckas med förvaltningen så att vildsvinsstammen anpassas till de förutsättningar som finns inom respektive lokalt område. Det behövs kunskap om biologi, förvaltning, jakt, skador och samverkan för alla berörda. För att lyckas med den lokala förvaltningen av vildsvin behöver information samlas in och delas inom samverkan.
Målsättningen med samverkan bör vara att i relation till den befintliga skadebilden sätta upp gemensamma mål i förvaltningen och vidta åtgärder för att dessa ska uppnås. Förvaltningen av vildsvinen ska genomsyras av att det ska anpassas löpande efter rådande omständigheter. I samverkansarbetet kan lämpliga mål uttryckas som:
- Procentuell förändring eller trend av stammens storlek eller trend på stammens utveckling över tid.
- Procentuell förändring av skadorna eller trend på skadorna över tid.
Det är svårt att få fram data på vildsvinsstammens storlek och skadornas omfattning. Det är därför svårt att sätta upp mätbara mål. För att få underlag är det viktigt att de metoder som finns tillgängliga används. Avskjutningsstatistik och vildsvinsolyckor i trafiken ger en viss indikation på stammens storlek och utveckling. Det är viktigt att finna ett sätt att lokalt rapportera alla fällda djur och kontinuerligt och följ avskjutningens utveckling. Detta kan förslagsvis ske genom www.viltdata.se. Statistik över viltolyckornas utveckling finns på www.viltolycka.se. Ett sätt att stärka den lokala samverkan och beslutsunderlag är att skapa en kommunikations- och dokumentationsyta för skador inom jordbruk och andra områden. Det är angeläget att ha som mål att på sikt upprätta skadestatistik för den fortsatta förvaltningen. För att det ska anpassas löpande efter rådande omständigheter behöver måluppfyllelsen i relation till åtgärderna följas upp löpande.
Målen kan nås genom att:
- Utfodringen av Vildsvin styrs upp
- Samordna åtlar och håll dem aktiva för jaktutövning
- Bestäm avskjutningsmål efter skadornas utveckling
- Samorganisera jakter
- Ha beredskap och samverkan för skyddsjakt runt åker- och betesmark samt slåtterängar
- Samla in och rapportera data
- Samla in ny kunskap
Minska skador på grödor
I den lokala förvaltningsplanen för vildsvin är det viktigt att se vilka åtgärder som kan genomföras för att minska skador på jordbruksgrödor så som:
Anpassa jakten under växtsäsongen;
- Bedriv jakt på skadedrabbade områden såsom betesmarker, vallar, åkermark med grödor mm.
- Håll skogsmark och områden där vildsvinen orsakar mindre skada störningsfria samtidigt som störningsåtgärder (jakt, människovittring osv.) appliceras vid skadedrabbade områden
Stängsling vid behov;
- Inhägna känsliga och/eller skadedrabbade grödor med elstängsel
Underlätta jakten i jordbruket;
- Skapa skjutgator och placera ut jakttorn i kanten av fälten för att möjliggöra säker och effektiv jakt.
- Upprätta tydliga avtal om upplåtelse av jakt mellan markägare, jakträttshavare och jordbruksarrendatorer.
